EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE

av den 24 juli 2006

om växling av sedlar efter den oåterkalleliga låsningen av växelkurserna i samband med införandet av euron

(ECB/2006/10)

(2006/549/EG)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA RIKTLINJE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 106.1,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 52 och

av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I denna riktlinje avses med

—   deltagande medlemsstat: en medlemsstat som har infört euron,

—   ny deltagande medlemsstat: en deltagande medlemsstat som har infört euron men i vilken eurosedlar och euromynt inte är de enda lagliga betalningsmedlen,

—   dagen för införandet av euron: den dag då upphävandet av en viss medlemsstats undantag enligt artikel 122.2 i fördraget träder i kraft,

—   period då både den nationella valutan och euron är i omlopp: perioden mellan dagen för övergången till eurokontanter i en viss ny deltagande medlemsstat och den sista dagen då den nationella valutan i denna nya deltagande medlemsstat utgör lagligt betalningsmedel parallellt med euron,

—   dagen för övergången till eurokontanter: den dag då eurosedlar och euromynt blir lagliga betalningsmedel i en viss ny deltagande medlemsstat,

—   nationell valuta: en ny deltagande medlemsstats sedlar och mynt som getts ut av behörig myndighet i denna medlemsstat före dagen för införandet av euron,

—   ny deltagande medlemsstats sedlar: sådana sedlar som getts ut av den nationella centralbanken i en ny deltagande medlemsstat som var lagliga betalningsmedel dagen före dagen för införandet av euron och som inges för växling till en annan nationell centralbank eller till den banken utsett,

—   övergångsperiod: en period om högst tre år som börjar klockan 00.00 (lokal tid) dagen för införandet av euron och slutar klockan 00.00 (lokal tid) dagen för övergången till eurokontanter,

—   nationell centralbank i Eurosystemet: en nationell centralbank i en deltagande medlemsstat (även en nationell centralbank i en ny deltagande medlemsstat),

—   parivärde: det värde som följer av de omräkningskurser som fastställts av EU-rådet enligt artikel 123.4 i fördraget, utan någon kursdifferens mellan köp- och säljkurser,

—   märkning: att sedlar förses med ett särskiljande och tydligt tecken, exempelvis stansade hål, som ett led i ett nationellt märkningsprogram för att underlätta och skydda indragningen av en ny deltagande medlemsstats sedlar som getts ut av behörig myndighet i den medlemsstaten före dagen för införandet av euron.

Artikel 2

Skyldighet att växla till parivärdet

1.   Eurosystemets nationella centralbanker skall på minst en ort inom sitt nationella territorium – själva eller genom den som banken utsett – se till att en ny deltagande medlemsstats sedlar kan antingen i) växlas till sedlar eller mynt i euro, eller ii) på kundens begäran krediteras ett konto hos det institut som genomför växlingen, om den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där växlingen sker förutser denna möjlighet. I båda fallen skall växling ske till respektive parivärde.

2.   Om en övergångsperiod tillämpas i en ny deltagande medlemsstat skall under denna period punkt 1 gälla den nationella centralbanken i den nya deltagande medlemsstaten, dock med den skillnaden att sådan växling som avses i punkt 1 i) skall ske till den medlemsstatens nationella valuta i stället för till sedlar och mynt i euro.

3.   Eurosystemets nationella centralbanker får begränsa antalet och/eller det sammanlagda värdet av sedlar utgivna av nya deltagande medlemsstater som de är beredda att ta emot från en och samma part

till en summa som får fastställas i enlighet med nationell praxis till mellan 500 och 2 500 euro.

4.   Eurosystemets nationella centralbanker är ansvariga för återsändningen av de sedlar från en ny deltagande medlemsstat som de löser in enligt denna riktlinje till den nationella centralbanken i den medlemsstat där sedlarna gavs ut.

Artikel 3

Sedlar som inte uppfyller kraven för växling

Svårt skadade sedlar som getts ut av en ny deltagande medlemsstat skall inte omfattas av växling enligt den här riktlinjen. Exempelvis får sedlar som består av fler än två sammanfogade delar av samma sedel eller sedlar som skadats av stöldskyddsutrustning inte växlas. Vidare skall ingen sedel kunna växlas som har märkts eller som har skadats på ett sätt som gör det omöjligt att kontrollera om den försetts med märkning.

Artikel 4

Varaktigheten av vad som föreskrivs i denna riktlinje

1.   När det gäller sådana sedlar från en ny deltagande medlemsstat som kan växlas in skall bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 gälla

2.   Om den period då både euro och den nationella valutan är i omlopp i en viss ny deltagande medlemsstat är längre än två månader skall den period som anges i punkt 1 b istället vara den längsta av de perioder då både euro och den nationella valutan är i omlopp som gäller i någon av de nya deltagande medlemsstater som har samma dag för införandet av euron som den nya deltagande medlemsstaten.

3.   Varaktigheten av vad som föreskrivs i denna riktlinje skall vara densamma för alla de nya deltagande medlemsstater som har samma dag för införandet av euron. Denna varaktighet skall vara den längsta period som framgår vid tillämpning av punkterna 1 och 2. Förekomsten av en övergångsperiod i en ny deltagande medlemsstat skall inte förlänga perioden för växling av sedlar från andra nya deltagande medlemsstater.

Artikel 5

Ikraftträdande

Denna riktlinje träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till de nationella centralbankerna i de deltagande medlemsstaterna.

(1)  EGT L 139, 11.5.1998, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2169/2005 (EUT L 346, 29.12.2005, s. 1).