Vad är det operativa styrsystem och vad är det till för?

13 september 2024

Det operativa styrsystemet är den uppsättning verktyg, förfaranden och marknadsoperationer som ECB-rådet använder för att genomföra sin penningpolitiska inriktning. Syftet med detta system är att styra de korta penningmarknadsräntorna i linje med de styrräntor som fastställs av ECB-rådet.

En effektiv transmission av styrräntor till penningmarknaderna påverkar i slutändan lånekostnaderna för människor och företag.

Hur är det operativa styrsystemet kopplat till ECB-rådets penningpolitiska beslut?

Det operativa styrsystemet implementerar den önskade penningpolitiska inriktningen, men får inte inkräkta på denna inriktning. Ändringar av styrsystemet är således oberoende av de beslut som ECB-rådet fattar vid sina regelbundna penningpolitiska sammanträden. Förändringarna i det operativa styrsystemet från mars 2024 påverkar hur centralbankslikviditet kommer att tillföras som överskottslikviditet i banksystemet. Denna kommer förvisso att vara fortsatt betydande under de kommande åren men därefter gradvis att minska.

Det finns en tydlig åtskillnad mellan beslut om den penningpolitiska inriktningen och hur Eurosystemet genomför dessa beslut. Inriktningen avgörs i första hand av nivån på ECB:s styrräntor, utom när dessa räntor ligger på eller nära den effektiva nedre gränsen. Beslut om inriktning vägleds av ECB:s penningpolitiska strategi.

Varför såg vi över det operativa styrsystemet?

Före den stora finanskrisen genomförde ECB penningpolitiken genom att se till att bankerna bara fick tillräckligt med likviditet för att tillgodose sina behov, främst avseende allmänhetens efterfrågan på sedlar och andra autonoma faktorer (som rör likviditetsfaktorer som ligger utanför den direkta kontrollen av ECB:s penningpolitik, t.ex. inlåning från staten) och de som behövdes för att täcka deras kassakrav.

Stora förändringar i ekonomin och erkännandet av den effektiva nedre gränsen för ECB:s styrräntor har lett till att Eurosystemet har infört en rad nya verktyg för att uppfylla sitt prisstabilitetsmål sedan den stora finanskrisen bröt ut. Detta har resulterat i likviditetsnivåer som ligger långt utöver bankernas strukturella behov. Bankernas preferens att inneha reserver ökade dessutom i och med att de valde att upprätthålla likviditetsbuffertar utöver deras traditionella minimibehov, även för att uppfylla lagstadgade krav. Men eftersom mängden likviditet i systemet ändå var så stor blev frågan om hur bankerna skulle täcka sina likviditetsbehov mindre viktig.

Sedan Eurosystemets balansräkning började normaliseras i december 2021 har likviditetsnivån eller reserverna i det finansiella systemet börjat sjunka, dock med viss eftersläpning. I takt med att överskottslikviditeten minskar ytterligare kommer bankerna att behöva bli mer aktiva för att säkerställa att deras likviditetsbehov täcks. ECB-rådet såg därför över det operativa styrsystemet för att ta upp frågan om hur bankerna kommer att få tillgång till likviditet i framtiden. Syftet med översynen var att säkerställa att ramverket fortfarande är lämpligt i takt med att Eurosystemets balansräkning normaliseras och att det anpassas till de nya förutsättningarna. På så sätt säkerställs att genomförandet av de penningpolitiska besluten fortsätter att vara effektivt även i framtiden. 

Vad blev resultatet av översynen?

Den 13 mars 2024 meddelade ECB resultatet av översynen. Några av de viktigaste inslagen anges nedan:

• ECB-rådet kommer att fortsätta att styra den penningpolitiska inriktningen genom räntan på inlåningsfaciliteten. De korta penningmarknadsräntorna förväntas ha en utveckling som ligger nära räntan på inlåningsfaciliteten med tolerans för viss volatilitet så länge det inte skymmer signalen om den avsedda penningpolitiska inriktningen.
• Eurosystemet kommer att tillhandahålla likviditet genom en bred uppsättning instrument. Dessa omfattar kortfristiga kredittransaktioner (t.ex. huvudsakliga refinansieringstransaktioner) och långfristiga refinansieringstransaktioner med tre månaders löptid samt – i ett senare skede – strukturella långfristiga kredittransaktioner och en strukturell portfölj av värdepapper. För mer information om strukturella transaktioner, se nedan.
• De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och de långfristiga refinansieringstransaktionerna med tre månaders löptid kommer även fortsättningsvis att genomföras genom förfaranden med fastränteanbud med full tilldelning. Det innebär att bankernas efterfrågan på lån genom dessa transaktioner kommer att tillgodoses elastiskt, förutsatt att de har lämpliga godtagbara säkerheter med tillräcklig bredd.
• De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och de långfristiga refinansieringstransaktionerna med tre månaders löptid är avsedda att spela en central roll för att tillgodose bankernas likviditetsbehov och motparternas användning av dem är en integrerad del av ett smidigt genomförande av penningpolitiken.
• Från och med den 18 september 2024 minskades spreaden mellan räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och räntan på inlåningsfaciliteten till 15 punkter från en tidigare spread på 50 punkter. Denna smalare spread ger incitament till att lägga bud vid de veckovisa transaktionerna så att korta penningmarknadsräntor kan utvecklas nära räntan på inlåningsfaciliteten och begränsa det potentiella utrymmet för volatilitet i de korta penningmarknadsräntorna. Samtidigt lämnar den utrymme för aktivitet på penningmarknaden och ger bankerna incitament att söka marknadsbaserade finansieringslösningar. Räntan på utlåningsfaciliteten har också justerats så att spreaden mellan räntan på utlåningsfaciliteten och räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna var oförändrad på 25 punkter.

Nya strukturella transaktioner

Eurosystemet har för avsikt att tillhandahålla centralbanksreserver genom en rad olika instrument för att erbjuda en effektiv, flexibel och stabil källa till likviditet för bankerna och därigenom även stödja den finansiella stabiliteten. Dessa instrument kommer att omfatta kortfristiga kredittransaktioner, dvs. huvudsakliga refinansieringstransaktioner och tremånaders långfristiga refinansieringstransaktioner. I ett senare skede, när Eurosystemets balansräkning varaktigt börjar växa igen och med beaktande av tidigare obligationsinnehav, kommer även nya strukturella långfristiga refinansieringstransaktioner och en strukturell portfölj av värdepapper från euroområdet att införas.

De strukturella refinansieringstransaktionerna och den strukturella värdepappersportföljen kommer att kalibreras i enlighet med de principer som tillkännagavs i mars 2024 och så att inverkan på den penningpolitiska inriktningen undviks. Dessa transaktioner kommer i hög grad att bidra till att täcka banksektorns strukturella likviditetsbehov som härrör från autonoma faktorer och kassakrav. Autonoma faktorer och kassakrav skapar ett strukturellt likviditetsunderskott i banksektorn. Detta underskott täcks för närvarande av Eurosystemets portfölj av tidigare obligationsinnehav och det finns därför i nuläget inget behov av sådana strukturella transaktioner. I takt med att portföljer med tidigare obligationsinnehav som förvärvats inom ramen för programmen för köp av tillgångar fortsätter att avvecklas i linje med ECB-rådets penningpolitiska beslut kommer bankernas reserver i allt större utsträckning att absorberas av efterfrågan på sedlar och andra autonoma faktorer. Eurosystemets penningpolitiska transaktioner måste vid något tillfälle varaktigt växa igen för att matcha den förväntade ökningen av strukturella likviditetsbehov. Och det är då som de nya strukturella transaktionerna kommer att lanseras för att utgöra en stabil källa till likviditet. 

Hur skiljer sig den strukturella portföljen från nuvarande portföljer med obligationsinnehav?

En strukturell portfölj skiljer sig från en penningpolitisk portfölj och tjänar olika syften. Syftet med de penningpolitiska portföljerna inom ramen för programmet för köp av tillgångar (APP) och stödköpsprogram föranlett av pandemin (PEPP) var att lätta på den penningpolitiska inriktningen vid en tidpunkt då räntorna begränsades av den effektiva nedre gränsen. PEPP tjänade ett dubbelt syfte och gav även stöd åt den penningpolitiska transmissionen. Syftet med en strukturell portfölj är att tillhandahålla likviditet på ett varaktigt sätt i syfte att tillgodose den strukturella efterfrågan på bankreserver. De strukturella transaktionerna är därför avsedda att genomföra, inte att styra, den penningpolitiska inriktningen. Sammansättningen av den strukturella portföljen kan alltså också skilja sig från sammansättningen av de penningpolitiska portföljerna. ECB kommer att genomföra en djupgående analys av utformningen av de nya strukturella transaktionerna, inbegripet strukturella långfristiga refinansieringstransaktioner och en strukturell värdepappersportfölj.

Hur införlivas klimatförändringsrelaterade överväganden i utformningen av våra strukturella transaktioner?

Utan att det påverkar ECB:s primära mandat kommer utformningen av styrsystemet att syfta till att införliva klimatförändringsrelaterade överväganden i de strukturella penningpolitiska transaktionerna. I den mån olika konfigurationer av det operativa styrsystemet på samma sätt främjar ett effektivt genomförande av den penningpolitiska inriktningen ska styrsystemet underlätta för ECB att uppnå sitt sekundära mål att stödja den allmänna ekonomiska politiken i Europeiska unionen, särskilt övergången till en grön ekonomi, utan att åsidosätta huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet.

Detta är även i linje med ECB:s avsikt att intensifiera arbetet med den gröna omställningen samt klimat- och naturrelaterade risker, i enlighet med vad som tillkännagavs i ett pressmeddelande den 30 januari 2024. De tre fokusområdena för 2024 och 2025 är konsekvenserna av den gröna omställningen, klimatförändringarnas fysiska inverkan och naturrelaterade riskers roll för ekonomin och det finansiella systemet. I detta avseende kommer ECB att, inom ramen för sitt mandat, undersöka ytterligare förändringar av sina penningpolitiska instrument och portföljer med anledning av denna övergång.

Dessa klimathänsyn kommer att ingå i ECB:s djupgående analys av utformningen av de nya långfristiga refinansieringstransaktionerna och den nya strukturella portföljen.